Att utveckla sitt språk

Jag har under en längre tid känt en önskan efter att utveckla mitt språk.

Under mina första karriärsår slukade jag böcker och artiklar inom företagande, ledarskap och personlig produktivitet. Främst på engelska. Min engelska vokabulär utvecklades förvisso väl, men huvudsakligen inom denna ack så begränsade nisch av livet. Verkligheten finns som bekant på många nivåer och är så mycket mer än konsten att leda effektiva möten, kategorisera olika typer av system eller att använda checklistor för att bli mer produktiv i vardagen.

Vad värre var, så upplevde jag en torftighet i mitt svenska språk. Trots allt är det ju det som är mitt primära uttryck. Om jag inte kan förmedla det jag vill på svenska, så är det en stor begränsning av mitt varande i världen.

Det öppna skrivande som jag givit mig i kast med här, är väl ett sätt att utmana och utveckla min språkfärdighet. Men jag har även förändrat mitt läsande genom att skifta tyngdpunkten i val av böcker. I praktiken innebär det en sundare blandning av både genre och språk. Skönlitteratur, biografier, poesi, facklitteratur. Svenska och engelska.

Bota metaforbrist

I den bok jag läser just nu, Livsutvecklingens psykologi av Kristina Elfhag, lyfts betydelsen av myter, symboler och metaforer, för att förstå sig själv och andra. Joseph Campbell (1904 - 1987), författare och professor i mytologi, menade att “…vårt medvetande är alltmer metaforiskt urholkat. Vi lider av en slags allmänt utbredd metaforbrist”.

Det talade till mig. Jag tänker på den friska fläkt jag upplever när jag läser några rader av Tranströmer eller lyssnar till ett avsnitt av Text och musik med Eric Schüldt. Det är svenska, men språket rör sig på en annan våglängd än det mesta andra jag tar in i min vardag.

Vad är ens en metafor, egentligen?

Smaka på det här: “En illustration av att börja förstå vad en metafor är ges med en hugad åhörares försök som lyder “Bill springer väldigt fort. Folk säger att han springer som en hjort.” Campbell invänder att det inte är en metafor. “Bill är en hjort” är däremot en metafor, kontrar han. Metaforen är ett hopp, en förflyttning till en plats, där budskapet kan tala till oss mer kraftfullt och få en djupare betydelse.”

Denna passage (ur samma bok) får det att spritta i hela mig och får mig att vilja strössla med metaforer (till omgivningens stora glädje). Jag vill måla med mitt språk, på vinst och förlust. Jag vill använda rikligt med färg och våga våga våga.

Jag tror det blir roligare så.

Förövrigt

• För några år sedan försökte jag mig på Infinte Jest på engelska, men tvingades ge upp ett par kapitel in. Så många uttryck och referenser, svårt även med en ordbok. Den väntar fortfarande på mig, i bokhyllan.

• Nästa bok som står på tur är Ålevangeliet av Patrik Svensson. Därefter väntar nog något inom Sci-fi.

• När jag läste Educated av Tara Westover på engelska, hade jag som vana att skriva ner och slå upp varje ord som jag inte förstod. Boken tog därför längre tid att läsa men samlandet gjorde processen till ett dubbelt nöje. Och boken kom till liv när jag kunde låta språket måla upp ett landskap i mitt inre.

Urval av ord från prologen av Educated, s. 1-3

• gale = stark (plötslig?) vind
• conifer tree = barrträd
• dent, to dent = buckla, avtryck
• callused hands = valkiga händer
• to thaw = att töa