Saker jag önskar alla visste om klimatet

Här följer en sammanställning av några saker som jag önskar att alla visste om klimatet. Den bygger till stor del på insikter jag förvärvat under min tid på Klimatsekretariatet. Hoppas du hittar något nytt och intressant!

Tre faktorer som styr klimatet

Det här känns kanske för basalt, men låt oss ändå ta avstamp i det fundamentala: Vad styr vilket klimat det blir på en planet? Stanna upp och fundera, innan du läser vidare.

Till att börja med påverkas klimatet naturligtvis av mängden solenergi som når Jorden. Det bestäms i sin tur av Solens styrka och avståndet hit. Alltså:

1. Ökad solinstrålning leder till varmare klimat.

Vidare, av den mängd solenergi som når planeten kommer en viss del studsa ut i rymden direkt. Is och snö reflekterar mer ljus än mörkare material som vatten, skog och barmark. Hur stor andel av solenergin som reflekteras kallas för planetens albedo. 1,0 albedo betyder att all solenergi reflekteras medan 0,0 betyder att inget reflekteras. Jordens genomsnittliga albedo ligger på 0,3.

2. Högre albedo leder till kallare klimat.

Den solinstrålning som når Jorden (punkt 1) och som inte studsar ut (punkt 2), kommer att värma vår planet. Men som alla som varit ute en solig vinterdag vet, så tar vi inte bara emot energi, vi läcker även energi. Det är därför vi har vinterjackor. Jordens yta strålar ut värme. I atmosfären finns gaser som fångar den utgående värmestrålning. Deras förekomst får atmosfären att fungera som ett växthus och dessa gaser kallar vi därför växthusgaser.

3. Mer växthusgaser leder till varmare klimat.

Koldioxid är en långlivad gas

Koldioxidutsläpp är en långlivad gas. Det låter kanske konstigt i ljuset av det vi fick lära oss i skolan: människor och djur andas ut koldioxid medan träd och andra växter suger upp den i det vi kallar fotosyntesen. Det går väl ganska fort? Jo, men viktig detalj i sammanhanget är att denna biologiska kolcykel överlag är i balans - den mängd koldioxid som släpps ut av organismer matchar ungefär den mängd som tas upp av andra organismer.

Det finns en till kolcykel som färre känner till. Koldioxid i luften får stenar att långsamt vittra sönder och bilda lera. I samma process bildas vattenlösliga vätekarbonater, som på omvägar rinner ut i de stora haven. I haven sker en reaktion som bildar kalksten. Kalkstenen sjunker ner i djupen och där, på havets botten, vilar kalkstenen tills den en dag, på grund av kontinentalplattornas rörelser, möter het magma. Sista steget i händelsekedjan är ett vulkanutbrott varigenom koldioxiden återförs till atmosfären. Cirkeln är sluten, men det sker över ogreppbara tidsrymder.¹

Koldioxiden som vi just nu öser in i atmosfären kommer till betydande del att ingå i detta geologiska kretslopp. Den glädjande nyheten är att koldioxiden från gårdagens bilfärd alltså så småningom kommer försvinna ur atmosfären av sig själv. Problemet är bara att du behöver vänta på att berg ska vittra sönder.

Koldioxidmolekyler som din farfar släppte ut med sin första bil finns fortfarande kvar i atmosfären. Koldioxidmolekyler som du nu släpper ut kommer finnas kvar när dina barnbarn traskar runt med sina barnbarn. Och långt därefter.

Ett budgetperspektiv på utsläpp

Vrid åt kranen!

En följd av koldioxidens långa livstid är att den ackumuleras (samlas) i atmosfären. Halten fortsätter att öka så länge vi släpper ut, även om vi gör det i långsammare takt. Om vi så halverar utsläppen kommer halten koldioxid att fortsätta öka. Bilden du bör ha för ditt inre är den av ett badkar. Så länge kranen är öppen kommer vattenivån att stiga. Kranen måste vridas åt helt för att ökningen ska stanna av.

Koldioxidbudgetar

Så hur mycket utrymme har vi kvar innan badkaret rinner över? IPCC besvarar faktiskt denna fråga med den precision som är möjlig. De publicerar återkommande en uppsättning globala koldioxidbudgetar som beskriver hur många ton koldioxid vi har kvar att släppa ut om vi vill hålla oss under en viss global temperaturhöjning med en viss sannolikhet.

IPCC AR6 Working Group 1 Technical Summary (Tabell TS.3) Sida 98

Så exempelvis, om vi vill ha en 67% chans att hålla oss under 1.7 graders uppvärmning har vi 700 Gt CO₂ koldioxid kvar att släppa ut. Budgetarna ovan gällde från och med januari 2020. Eftersom vi varje år släpper ut ca 40 Gt CO₂ har vi redan förbrukat ca 200 Gt CO₂ av ovanstående budgetar.

Vägen är målet

Parisavtalet är formulerat i relation till temperaturer: “…väl under 2 °C och … ansträngningar för … 1,5 °C”. Parisavtalet går därför att på något sätt koppla till en eller flera av de globala koldioxidbudgetar som IPCC publicerar. Detta kan kontrasteras med Sveriges klimatmål som antogs 2017: ”[inga] nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären senast år 2045”². Sveriges klimatmål utgår inte från något temperaturmål, utan istället en ögonblicksbild av de årliga utsläppen i en avlägsen framtid. Men eftersom det är den totala mängden utsläpp över tid som bestämmer hur stor växthuseffekten blir så är det viktigare att hålla koll på vad som sker fram till 2044 än vad som sker just 2045. I detta fall är resan verkligen målet - i alla fall för den som är intresserad av att begränsa jordens uppvärmning.

Det här är en viktig skillnad. Man kan prata om att klimatmål borde vara mer ambitiösa, men det är inte budskapet här. Poängen här är att målen inte ens är rätt formulerade. Vi hade behövt mål som beskrivit hela resan - inte bara slutdestinationen. Och det hade gjort skillnad. Ett sådant mål hade synliggjort att varje år av fördröjning gör uppgiften svårare om vi vill hålla oss under en viss temperatur (vilket Sverige skrivit under på, genom Parisavtalet). Vi hade pratat mer om hur vi ska få ner utsläppen nu, istället för om 20 år.

Etappmål

Det är dock inte fullt så illa som jag beskrivit. Sveriges klimatmål (som röstades igenom av alla partier förutom SD³) rymmer även följande etappmål:

• Utsläppen år 2020 bör vara 40 procent lägre än utsläppen år 1990
• Utsläppen år 2030 bör vara 63 procent lägre än utsläppen år 1990
• Utsläppen år 2040 bör vara 75 procent lägre än utsläppen år 1990

När man märker ur dessa etappmål på en graf så börjar det faktiskt framträda något som liknar en koldioxidbudget⁴. Godtyckligheten minskar och behovet av snabba åtgärder blir synligare. Etappmålens betydelse är något att ha i bakhuvudet när du under kommande år troligtvis kommer höra politiska partier föreslå att vi kanske kan skippa etappmålen och sikta på 2045 istället. I klimatmatchen så är resan målet - allt annat är okunnigt eller oärligt.

Vi måste ställa saker mot varandra

Den globala koldioxidbudgeten ska täcka allting. Vi har per defintion ingenting som får falla utanför den. I dagens debatt om utfasning av fossila bränslen så har traktorn på potatisfältet olyckligtvis hamnat i samma ringhörna som SUV:en i Danderyd. Bilister förenas i kampen mot bränsleskatter oavsett om de bor i Göteborg eller i en by mellan Bollnäs och Ljusdal.

Här kommer två påståenden - håller du med?

1. Vissa utsläpp är mer nödvändiga än andra
2. Det är olika svårt att ställa om beroende på var man bor

Alla utsläppskällor konkurrerar om samma utsläppsutrymme. Utsläppskällor står i konflikt till varandra. Om vi i storstan är dåliga på att bryta bilberoendet så blir det mindre budgetutrymme kvar till bonden eller landsortsbon. Eftersom vi konkurrerar om samma bränslen på en gemensam marknad blir det även dyrare för dessa. Vi behöver påbörja ett samtal om vad som ska gå först. Traktor eller SUV, charterflyg eller ambulansflyg?

Det går inte att ducka för rättvisefrågan

Inom ekonomisk teori finns en idè om att tillväxt kommer alla till gagn. Att det inte gör något om de rika blir rikare då det leder till att även de fattiga får det bättre. Man kan ha invändningar mot den verklighetsbeskrivningen (på goda grunder), men i klimatmatchen kan vi hur som helst konstatera följande: det är aldrig bra för andra att en person flyger till Dubai och spenderar av den gemensamma koldioxidbudgeten. Vi har en gemensam chipsskål. Om några moffar i sig näve efter näve innan filmen ens börjat så blir det mindre kvar till oss andra. Så enkelt är det.

Här kommer tre påstående - håller du med?

1. De som har mest är de som har bäst förutsättningar att ställa om
2. De som har mest är antagligen de som släpper ut mest
3. De som har mest är de som är minst riskexponerade

Kännedom om den gemensamma koldioxidbudgeten gör det svårare att ducka för rättvisefrågan. Vi har olika möjligheter och olika ansvar. Det här är sant mellan länder, men även inom länder.

Tippningspunkter existerar

Världen är sällan linjär. När vi gungar i en kanot svänger den fram och tillbaka tills vi når en punkt där den plötsligt välter. När vi böjer en pinne ger den efter gradvis tills den utan förvarning knäcks. På samma sätt innehåller klimatsystemet trösklar där gradvisa förändringar kan sätta igång nya mekanismer:

• Arktis isar reflekterar solljus. När de smälter blir jorden mörkare (albedon sjunker) och mer värme absorberas, vilket smälter ännu mer is i en självförstärkande cykel
• I permafrosten finns stora mängder av växthusgasen metan. När marken tinar på grund av värmen, kan dessa läcka ut och förstärka uppvärmningen
• Skogar absorberar kol, men torka och bränder kan göra att de förvandlas från kolsänkor till kolkällor vilket spär på uppvärmningen ytterligare

När ett system passerar en sådan tröskel kallas det för en “tippningspunkt”. Förändringar kan vara irreversibla i mänsklig tidsskala. Planeten kan likt kanoten söka sig till ett nytt jämviktsläge. Kännedom om tippningspunkters existens borde leda till ödmjukhet och försiktighet.

En del av en större polykris

Klimatförändringar är bara en av flera planetära gränser som vårt moderna samhälle överskrider eller är nära att överskrida⁵. Vi sätter ett enormt avtryck på vår planet. Mängden vilda däggdjur har sjunkit drastiskt. Vi har en massdöd av bin, fjärilar och andra insekter - nära hälften av världens insektsarter hotas av utrotning⁶. Hav bottentrålas och fylls istället med mikroplaster. Världens matproduktion drabbas på land och tills havs. Evighetskemikalier som PFAS finns i våra svenska sjöar, i vårt regnvatten och våra älskade barns kroppar. Allt detta kommer fortsätta vara sant även om koldioxidutsläppen drastiskt sjunker.

Här kommer två påstående - håller du med?

1. Vi borde inte lösa klimatkrisen genom att förvärra andra kriser.
2. Det vore önskvärt att ta itu med de underliggande drivkrafter och strukturer som orsakar alla dessa kriser, istället för att hantera dem en och en

Fotnoter