Underskrift av Roadmap for Eradicating Poverty Beyond Growth

Idag publiceras en opinionstext i The Guardian och Le Monde — initierad av Olivier De Schutter, tidigare FN:s specialrapportör för extrem fattigdom, och undertecknad av över 380 forskare, fackföreningar och civilsamhällesorganisationer, aktivister världen över. Man menar i korthet att fattigdom och ekologisk kris är inte separata problem — de är symptom på samma ekonomiska modell. Flera vänner här i Sverige har signerat en ny färdplan, bland andra Mats Helander, Amanda Tjernlund Öhrn, Sophie Gripenberg och Jennifer Hinton. Jag har skrivit under å Klimatsekretariatets vägnar.

Jag har länge känt ett stort skav kring berättelsen om att “vi måste bli ÄNNU rikare innan vi kan lösa fattigdomen (och klimatet)“. Saken är den att vi är — i alla fall på pappret — rikare än någonsin. Hela 1900-talet och början av 2000-talet har vi producerat och producerat, extraherat värdefulla resurser från jordskorpan, tagit skog, land och hav i besittning. Allting växer. Nya teknologier som för en person för några decennier sen skulle uppfattas som science fiction, och som för några hundra år sedan skulle uppfattas som magi. Vi är gudar sett till den energi vi använder dagligdags.

1. Om den kollektiva rikedom och ekonomin vi har i samhället IDAG inte räcker till för att skapa värdiga livsvillkor för alla, varför ska jag tro att den skulle klara av det om den bara fick växa några decennier till?

2. Om den kollektiva rikedom och ekonomin vi har IDAG inte klarar av att råda bot på den planetära krisen som hotar våra barns levnadsvillkor, varför ska jag tro att den skulle klara av det om den bara fick växa några decennier till?

Resonemanget är naturligtvis bakvänt, för det finns goda skäl att betrakta det ekonomiska systemet inte som potentiell medicin utan som rotorsak till flera av de stora och sammanvävda kriser som pågår idag.

Det finns en uppfattning om att “saker är som de är”. Som om de ekonomiska spelreglerna vore naturlagar som forskats fram i laboratoriemiljöer. Det är de inte - sluta låtsas. De är modeller ritade av människor med egna uppfattningar om hur samhället borde fungera. När vi institutionaliserat dem och format samhället som om de vore sanningar har de drivit samhället att bete sig på vissa sätt. Men vi är vuxna nu — om vi inte gillar vad de uppsatta spelreglerna levererar (oförmåga att ge alla värdiga livsvillkor, förstörda framtidsutsikter för våra barn, stagnerande välmående även i rikare delar, m.m.) så har vi både en möjlighet och ett ansvar att skapa något annat.

Läs texten: Eradicating Poverty Beyond Growth — The Guardian

Vill du engagera dig i dessa frågor här i Sverige rekommenderar jag Wellbeing Economy Alliance Sweden. 50 kr för engångsmedlemskap sist jag kollade