Att skapa och skriva till fots

Förra inlägget handlade om att gå från idé till handling och hur tvivel kan hindra idéer från att komma till liv. Jag fortsätter på detta tema eftersom det är vad som är högst upp på mitt medvetande just nu.

En annan faktor som begränsar handlingskraft är tid. Eller snarare, min upplevelse av tid. Jag bär nämligen på föreställningen, att för att jag ska kunna skapa eller skriva så behöver alla stjärnorna rada upp sig på himlen. Jag tror mig behöva ha en lugn, tyst plats i sällskap av en nybryggd kopp kaffe.

Det är naturligtvis så att vissa förutsättningar är bättre för skapandet än andra, men risken som jag ser det är att jag väntar på perfekta förhållanden och därför sällan kommer till skott. Livet är trots allt för det mesta lite struligt. Det är fullt av stunder som varken är helt lugna eller våldsamt kaotiska, utan någonstans därimellan. Exempelvis resan till och från jobbet.

Så för att utmana den här förutfattade meningen dikterar jag det här inlägget på min morgonpromenad ner till bussen. Och det verkar ju gå ganska bra.

PS. Jag undrar vad mer för möjligheter som väntar på att öppnas upp genom små förändringar i perspektiv och vanor.