Why do we fall?

Det har nu gått 12 dagar sedan jag skrev det senaste inlägget. Det blir ju lätt så - man börjar med något för att sedan sluta. Skriva dagbok, träna på gym, spela gitarr, träffa vänner. Det är sannerligen ingen enkel match att etablera nya goda vanor.

Why do we fall?
So that we can rise up again.

I helgen såg jag Batman - The Dark Knight Rises, den avslutande delen i bröderna Nolands tolkning av Gothams beskyddare. I filmtrilogin återkommer ett citat i huvudkaraktärens sinne: Why do we fall? So that we can rise up again. Huvudkaraktären är både en hjälte och en anti-hjälte som gång på gång snubblar och gång efter gång reser sig.

Citatet beskriver en slags meta-vana. Steven Hayes, upphovsmannen till Acceptance and Commitment Therapy resonerar i en av sina böcker om behovet av att förlänga rutiner till att inbegripa steget “att återvända till det man bestämt sig för att göra”. Man bör alltså inte se fallet ut ur rutinen som slutet. Hoppa upp på hästen igen. Slut cirkeln.

Att misslyckas, om man nu ska kalla det för det, är naturligt. I samma stund som man påbörjar en rutin kan man vara säker på att den förr eller senare bryter samman. Uppgiften är inte att vara en övermänniska som aldrig faller - uppgiften är att vakna till där man ligger på marken, ta ett djupt andetag och resa sig.

Nu är jag tillbaka på hästen. Jag skriver igen.